1

Efter sjukdom kommer...

...mera sjukdom.
Verkar det som.
Jag hade grymt ont i halsen i tre veckor och var utan träning i typ en och en halv vecka för att vila ordentligt.
Tyvärr verkar det varken ha gjort från eller till för nu är halsontet tillbaka igen och jag... känner mig typ...okej?
Alltså, inte okej-okej så klart men jag känner mig fortfarande inte uppgiven eller "skiter-i´t"-ig utan jag tuffar på så gott jag kan.
Jag tar till vara på varenda litet uns av det här lugnet jag har över mig för förr eller senare måste ju den där bajsnödigheten greppa tag i mig och verkligen vilja ställa till det, haha.
 
Jag tror att en av anledningarna till att jag känner mg så lugn är tack vare min coach: Robin.
Han är en riktig fight-ända-in-i-kaklet-man men lyckas samtidigt balansera den peppen med en enorm förståelse och ett speciellt lugn. Jag känner att han tror på mig och att han VET att mina mål kommer uppnås trots sjukdom.
Så här såg det tex ut när jag beklagade mig över att jag var sjuk och att jag var ledsen över att jag inte kunde gå "all-in"...
 
 
 
Det här svaret gjorde sån skillnad för mig!!!
Han fick mig att känna mig bra istället för dålig och det gjorde att jag blev motiverad att fortsätta.

Att vara motiverad är A o O när man står inför en livsförändring och inget man ska ta för givet.
Det är inget som bara kommer till en utan det måsta jobbas fram och underhållas.
(Enkelt va? Haha)

Så.
Jag är på banan och det har gått bra.
Summerade några framgångar till le coach och fick detta svar...
 
 
 
... att man kan bli så glad och rädd samtidigt, haha.
Men. Jag ser fram emot att bli dödad på gymmet. Det är många många många år sen sist!
 
Nu: lägga minsta dottern.
Sen: chillaxa.

Sweet!
 
1 Anonym:

HÄRLIGT att det går framåt och härligt att komma in till ett nytt inlägg.
Heja heja!